likebieber.blogg.se

"Idag ska vi börja med ett projekt, jag har valt ut vem eran partner i det här projektet ska vara. Man får inte byta, så kom inte fram till mig efteråt och be mig om att få byta." sade Mr Peterson. "Projektet är att ni ska lära känna varandra för att sedan skriva en uppsatts om eran partner." Hela klassen gav ifrån sig irriterande stön och protesterande kommentarer. "Tyst! Nu tänker jag dela in er med era partners." sade Mr Peterson högt och strängt. 

 

"Elliot Hunt och Felicia McDonald."

 

"Reese White och Amy House."

 

"Candice May och Edward Kingsbury." Jag vände mig mot Candice som log stort med röda kinder samtidigt som hon kollade ner på bordet. Jag skrattade tyst åt henne.

 

"Kyle Wolfe och Amy Wolf." 

 

"Robin Garcia och Juniper Clayton."

 

"Justin Bieber och Blazie Frost." Jag letade efter Justin med blicken och hittade honom längst bak bredvid Edward och Lion. Han log svagt åt mig innan han vände fram blicken igen. Herregud vad vacker han var.

 

"Troy Caffrey och Kathryn Evans."

 

"Lion Ace och Jade McAllister."

 

När Mr Peterson delat in alla med sin nya partner delade han ut ett papper till var och en med några hjälpfrågor, som man kunde fråga sin partner om man inte visste vad man kunde fråga. Justin reste sig upp från sin stol och började gå mot mig. Han vände sig mot Candice.

"Du borde gå till Edward, han väntar på dig." sade han. Candice blev röd som en tomat när han sade Edwards namn. Jag log stort mot henne när hon plockade ihop sina saker och reste sig upp för att gå bak till Edward. Justin satte sig på hennes stol och vände sig mot mig.

"Hej! Jag heter Justin Bieber." sade han och stäckte fram handen mot mig. Jag tog den och log. "Blazie Frost."

"Okej, ska vi börja då?" frågade Justin. Jag nickade. "Vad heter du i mellannamn?" frågade han mig. 

"Jag har inget mellannamn." svarade jag och log. 

"Har du inget mellanman?" Jag skakade på huvudet. "Varför?" Jag ryckte på axlarna. 

"Jag vet inte, mina föräldrar kom inte på någonting. Plus att det är inte lätt att hitta på ett mellannamn till Blazie Frost." sade jag. 

"Det är det väll, det är ju bara att ta ett namn."

"Ja, men det måste ju låta bra." sade jag och log. Justin nickade. "Det har du rätt i…"

"Du då? Vad heter du i mellannamn?" frågade jag. 

"Drew, Justin Drew Bieber." svarade Justin och log. Jag log tillbaka.

 

När lektionen var slut hade jag fått reda på att Justins favoritfärg var lila, hans föräldrar var skilda, han hade 2 yngre halvsyskon, hans bästa kompis var Ryan, han älskade att sjunga och spela instrument. Han älskade också sport och att att sova. 

Jag hade berättat att min favoritfärg var grön, att mina föräldrar dog när jag var 7, jag hade inga syskon, att mina adoptivföräldrar hette Nina och John. Jag älskade att läsa och att jag flyttade ifrån storstaden Xion till lilla Parox. Jag berättade också att vi flyttade för att Nina inte trivdes i storstaden. Det gjorde inte jag heller. Där fanns det inga skogar, så jag kunde aldrig träna på mina krafter eller ta en flygtur. Här i Parox fanns det gott om skogar och det var litet och tyst. Inga bilar, inga flygplan. Bara skog och tystnad. Det var en skön omvandling.

 

"Så hur gick det med Edward?" frågade jag Candice när vi satt på en bänk utanför skolan och väntade på bussen. Remy hade åkt hem med Derek, för att göra gud vet vad. Candice kinder blev direkt röda. Jag skrattade högt.

"Sluta! Det är inte kul!" fräste Candice åt mig och rodnade ännu mer när jag skrattade åt henne.

"Förlåt! Det är bara kul att se vilken effekt han har på dig." sade jag samtigidt som jag log stort mot henne. 

"Gud vad jag kommer att reta dig när du blir kär…" muttrade Candice. Det fick mig att brista ut i skratt igen.

"Vad är det som är så kul då Blazie?" sade en röst bakom mig. Jag hoppade till och vände mig om. Där stod Justin, Ryan och Edward. Det var Justin som hade talat.

Jag kollade på Candice som kollade ner på marken med röda kinder. Jag brast ut i skratt ännu en gång och fick roade blickar från Justin, Ryan och Edward. Jag kunde inte sluta skratta, jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen och inte kunde andas.

"Okej, ta det lugnt med skrattandet Frost." sade Edward och skrattade roat åt mig. "Vad har hänt med dig?" frågade Edward Candice som genast blev ännu rödare när Edward talade till henne. Det fick mig om omöjligt att skratta ännu mer. Killarna kollade oroligt på mig när jag skrattade så mycket att jag inte fick någon luft.

"Okej Blazie, vi behöver att du tar några djupa andetag för oss. Okej?" sade Justin samtidigt som han satte sig bredvid mig. Han lade sin ena hand på min rygg.

"Andas. Ta ett djupt andetag." Jag försökte lugna ner mig samtidigt som jag försökte lyssna på honom. Jag tog ett djupt andetag och kände genast hur jag lugnade ner mig. Jag slutade skratta och kunde äntligen andas igen.

"Duktig flicka." sade Justin och klappade mig på ryggen.

"Tack Justin." sade jag och log svagt mot honom.

"Inga problem." svarade han och log tillbaka. 

"Hey! Vi tänkte fråga om ni ville ha skjuts hem?" frågade Ryan. Jag vände mig mot Candice som hade tagit sig samman och kollade på henne. Hon ryckte på axlarna och försökte spela cool. Men jag visste att hon dog av glädje inombords. 

"Ja, visst. Gärna!" svarade jag glatt.

 

"Blazie, vi åker nu!" ropade John från köket. Jag sprang in i badrummet som låg bredvid mitt rum och tog min väska från handfatet. Jag sprang ner för trappan och satte på mig mina converse innan jag ställde mig upp och kollade på John som stod vid dörren.

"Är du redo för andra dagen i skolan?" frågade John och öppnade dörren. Den kalla luften slog emot mig och fick mig att rysa. Det håller på att bli vinter och snön kommer snart täcka marken med små vackra snöflingor. Jag älskar vintern, det är så fint och tyst.

"Ja, det ska bli kul." svarade jag och log mot honom. Han log tillbaka och tog bilnycklarna från det lilla bordet som vi har i hallen innan han gick ut.

"Hej då, Nina!" ropade jag innan jag stängde dörren. Jag gick till bilen och satte mig i passagerarsätet. John startade bilen och körde ut på vägen.

 

"Hej då Blaz, lycka till." sade John när vi hade stannat utanför den stora skolan.

"Hej då." svarade jag innan jag klev ur bilen och stängde dörren. Jag vinkade till John innan han åkte iväg till jobbet, han jobbar på ett företag som heter Tranx. Dem sorterar alla viktiga papper, ett väldigt tråkigt jobb om man frågar mig. Jag vände mig om och gick mot skolan. 

 

Jag öppnade mitt skåp och lade in väskan. Jag hade fått alla böcker och saker jag behövde igår. Jag tog matteboken och stängde skåpet. Jag hade inte matte igår, så jag vet inte vem som är lärare. Jag gick till sal 113 och öppnade dörren. När jag gick in kollade alla på mig i ren nyfikenhet, alla undrar väll vem den nya eleven är. Läraren var en han, en ung han som inte såg så illa ut.

"Du måste vara miss Frost. Välkommen, jag är Mr. Ewing." sade Mr. Ewing och log. Han verkade vara snäll, hoppas att han är bra också. 

"Du kan sätta dig bredvid miss May." Jag svepte med blicken över alla bord och fick syn på Ryan, han satt i mitten bredvid en kille som såg ut som en gud. Han hade brunt hår och bruna ögon, han såg för perfekt ut för att vara mänsklig. Han måste vara en vampyr, vampyrer ser perfekta ut för att locka till sig människor mycket lättare. Min blick gick till en tjej som räckte upp handen lite diskret. Hon hade långt rött hår. Det var rött som blod, eller kanske ett väldigt rött äpple och hennes ögon var bruna.När hon såg att hon hade min uppmärksamhet vinkade hon till mig för att säga att det var hon. Hon satt bakom Ryan och den urläckra vampyren. Jag log mot henne och började gå fram till hennes bord.

"Hejsan." sade jag och satte mig på stolen bredvid henne. 

"Hej! Jag heter Candice, Candice May." sade Candice och log.

"Jag heter Blazie Frost." sade jag och log tillbaka och öppnade matteboken, för att börja göra de sidor som Mr. Ewing hade skrivit på tavlan.

 

"Blazie, Blazie vänta!" ropade en röst bakom mig. Jag vände mig om för att se Candice springa för att komma ikapp mig. Jag hade nyss haft bild och franska och Candice var inte med i någon av de lektionerna.

"Hej Candice." sade jag och log. Candice log tillbaka och försökte hämta andan. 

"Hej Blazie, vill du hänga med mig och min kompis Remy och äta lunch?" frågade hon och drog handen genom hennes röda hår för att få bort tovorna. 

"Gärna, jag ska bara lämna mina böcker." svarade jag och började gå mot mitt skåp.

"Jag följer med!" sade Candice och gick ikapp mig. Jag log mot henne innan jag vände mig mot mitt skåp och låste upp det. Jag lade in böckerna och stängde skåpet. 

"Då är jag klar." sade jag och vände mig mot Candice som stod lutad mot skåpen bredvid mina och kollade på en kille med brunt krulligt hår och gröna ögon. Han stod och pratade med några andra killar vid ett par skåp några meter ifrån oss. Hon verkade inte höra mig för hon var för upptagen med att kolla in den där killen. 

"Din pojkvän?" frågade jag och knuffade till henne på axeln. Hon ryckte till och kollade frågade på mig. Hon hade inte hört mig. "Pojkvän?" frågade jag igen och nickade mot honom. Hon kollade på honom igen innan hon vände sig mot mig igen och skakade på huvudet. 

"Nej, men jag har världens crush på honom." sade hon och vände huvudet för att kolla på honom igen. 

"Jaså, vad heter han?" frågade jag och log mot henne. Dem skulle faktiskt passa bra ihop.

"Han heter Edward Kingsbury och han är så snygg!" sade hon och kollade drömmande på honom. Jag skrattade åt hur kär hon var, det var gulligt.

"Ni skulle passa bra ihop." sade jag och skrattade när jag såg hur glad hon blev av den lilla meningen. "Kom nu, jag är hungrig." Jag tog tag i hennes arm och drog med henne till matsalen. 

 

Jag tog min bricka med ett glas vatten och en tallrik med makaroner och korv på. Jag gick efter Candice som gick mot ett bord där en tjej med långt brunt hår och bruna ögon. Jag antog att det var Remy.

"Hej Candy och Candy's kompis, jag är Remy, Remy Carsson" sade Remy när jag och Candice satte oss ner och log mot oss. 

"Hej, jag heter Blazie Frost." sade jag och log mot henne.

"Blazie är ny och jag tänkte att hon kunde vara med oss." sade Candice till Remy.

"Vad kul! Har du nyss flyttat hit?" frågade Remy. 

"Ja, vi flyttade hit för en vecka sen." svarade jag och log mot dem.

"Så vart flyttade du ifrån?" frågade Candice och tog en tugga av maten.

"Vi flyttade från Xion." svarade jag och åt upp min mat.

"Från storstaden till den här lilla hålan." sade Remy. 

"Ja, så kan man se det. Men jag gillar det här, det är mysigare här." sade jag och log.

"Blazie, vad har du för lektion efter lunchen?" frågade Candice.

"Jag har musik, ni då?" frågade jag.

"Vi också! Vad kul, då kan vi gå dit tillsammans!" sade Candice uppspelt och log glatt mot mig. "Ska vi gå?" frågade Candice innan jag hann svara. Remy och jag nickade och vi reste oss upp innan vi ställde undan våra brickor. 

Vi gick till musiksalen och satte oss på stolarna som stod som en cirkel , mitt på golvet. Candice satt i mitten och jag och Remy på sidan om henne. Salen fylldes på med elever och sist kom den snygga vampyren med läraren i släptåg.

Han satte sig tre platser ifrån mig och drog handen genom sitt bruna hår. 

"Idag är Mrs. Moon sjuk, men hon har gett mig information om vad ni ska göra. Ni ska skriva en uppsats om klassik musik. Ni ska välja en person som levde under 1700-talet och skriva vad han/hon gjorde, vad de är känd för och era egna tankar kring denna personen. Ni ska lämna in denna uppsats på måndag nästa vecka." sade vikarien och satte sig ned vid pianot som stod i det högra hörnet.

 

Jag stod vid mitt skåp och lade ner musikuppsatsen som jag påbörjat i väskan. Jag skriver om Mozart, han är den ända jag känner till från 1700-talet.

Jag stängde skåpet och såg att vampyren stod vid sitt skåp som låg några skåp ifrån mig. Han vände huvudet mot mig och mötte min blick. Hans ögon var så vackra. Jag hade aldrig sett så vackra ögon i hela mitt liv. Dem var magiska och jag kunde inte sluta kolla på honom. 

"Justin, kommer du eller?" ropade Ryan som stod några meter bort från honom. Så han namn var Justin, det passade honom. Justin vände sig mot Ryan och stängde sitt skåp. Han kollade på mig en sista gång innan han började gå mot Ryan.

 

Jag vet att det var jättelänge sen jag skrev någonting och det är jag ledsen för, jag är sjuk så jag skrev det här kapitlet idag och jag hoppas att ni gillar det.

 

Candice May spelas av Ariana Grande

Remy Carsson spelas av Selena Gomez

Edward Kingsbury spelas av Harry Styles

Justin Bieber spelas såklart av sig själv

 

Jag har inte bestämt vem som spelar Blazie, men ni kan gärna komma med förslag om vem ni tycker. Blazie är blond och har blåa ögon.

"Välkommen till Parox High School, miss Frost" sade rektorn, vid namnet Mrs Katherine Noixe. Mrs Noixe är en häxa, man märker det på hur hon alltid rör på fingrarna, redo att "förhäxa" någon när som helst.
"Tack så mycket, Mrs Noixe" svarade jag och log snällt. Mrs Noixe tror att jag är en människa, eller alla tror att jag är en människa. Men där har hon fel, men jag behöver inte gå på extra lektioner för att lära mig kontrollera mina krafter. Jag har övat med mina krafter varje dag efter skolan i flera år.
"Kommer du hitta här, eller vill du ha en rundtur? frågade Mrs Noixe.
"Jag vill gärna ha en rundtur, tack" svarade jag.
"Okej, då ska vi fixa en rundtur. Jag kan tyvärr inte visa dig runt, för jag har ett möte om någon minut. Men jag fixar någon som kan, vänta lite." sade Mrs Noixe och log mot mig, sedan vände hon sig mot sitt stora, svarta skrivbord, som skulle räcka för 12 personer. Hon tog upp en telefon som låg i mitten av bordet och slog ett nummer innan hon satte luren mot örat.
"Skicka upp Mr. Butler." sade Mrs Noixe i luren med en sträng röst, som gav mig rysningar längst ryggraden. Mrs Noixe lade ner luren och vände sig mot mig igen.
"Mr. Butler kommer visa dig skolan och hålla dig sällskap idag." sade Mrs Noixe.

Mr. Butler, eller Ryan Butler, visade sig vara en snäll kille med brunt hår och fina ögon.
Den nya skolan var faktiskt väldigt fin, den finaste skolan jag har sett iallafall.
Allting var så rent och eleverna var så.....jag vet inte ens hur jag ska beskriva dem. Den här skolan verkar väldigt strikt och jag vet inte riktigt om jag passar in här. Men min fostermamma, Nina, skickade hit mig för att det var den bästa skolan som fanns i det nya området och hon tycker att jag behöver bra utbildning. Mina föräldrar dog när jag var 7 år och jag bodde på barnhem i ungefär 4 år innan Nina och hennes man, John, adopterade mig.
Nina och John vet inte om att jag är en ängel, ingen förutom jag vet det.

"Blazie, maten är klar!" ropade John från köket. Jag lade ifrån mig boken jag höll på att läsa och gick ut ur mitt nya rum. Mitt rum ligger under trappan och jag hade precis fixat i ordning alla mina saker innan jag började läsa. Nina och John satt redan vid bordet när jag klev in i köket, doften av köttfärssås fyllde mina lungor och på bordet stod det en kastrull med pasta och en stekpanna med köttfärssås. Min favoriträtt.
"Hej gumman, hur var första dagen i skolan?" frågade John samtidigt som han började ta av pastan.
"Det gick bra. Nina, du menade verkligen allvar när du sa att du skulle välja den finaste skolan här!" sade jag och satte mig vid bordet mittemot Nina och John. Jag säger inte "mamma och pappa" till Nina och John, för jag har redan föräldrar. Mina föräldrar är borta nu men Nina och John kommer aldrig ersätta dem. Jag älskar dem, det gör jag. Men det känns inte rätt att kalla dem det. Det kan hända ibland och när det gör det har Nina och John ingenting emot det.

Förlåt, förlåt, förlåt och förlåt! Jag har varit helt off hur länge som helst! Och tack så mycket till alla er som tittar in varje dag! Det värmer och ger mig ännu mera skuldkänslor! Det finns egentligen inga ursäkter men jag har varit utomlands och bortrest, men jag ska försöka skärpa mig! Jag är så grymt ledsen! Förlåt.

Här är en novell/berättelse som jag har tänkt skriva, Justin är inte känd. Han är faktiskt någonting annat....hehe! :)

 

Men skulle ni vilja läsa den om jag skrev den?

 

 

A Part Of The Sun

Jag heter Blazie Frost och jag bor på en planer som heter Paroxiano. På Paroxiano finns det människor, änglar, vampyrer, varulvar, häxor, trollkarlar och djur som finns på Jorden, men också djur som bara finns på Paroxiano. På Paroxiano går man i skolan tills man fyller 20, för att man ska vara säker på att man kan kontrollera sina krafter. Det gäller alla, även människorna. Alla går i samma skola, för människorna vet inte om att alla dessa varelser finns. Det är bäst så. Alla varelser har extra lektioner, för att lära sig kontrollerna sina krafter.

Vampyrerna kan inte vara ute i solen utan deras smycke som häxorna har gjort till dem. Om de går ut i solen utan deras smycke, brinner de upp. Vampyrerna har förstärkt hörsel, syn, luktsinne, styrka, snabbhet, smidighet...allt hos de är förstärkt och det ända som kan döda dem, är om man spetsar de i hjärtat med en silverpåle. De förvandlar andra till vampyrer genom att döda dem med deras eget blod i dem de förvandlar. Vampyrer helar sig själv.

Varulvarna förvandlas vid varje fullmåne och har precis som vampyren, förstärkta sinnen, styrka och snabbhet. Man dödar en varulv genom att bryta nacken av dem och elda upp de, annars läker de ihop. Dem helar av sig själv.

Häxor och trollkarlar har magiska krafter och ett starkt band med naturen och allt levande. De måste precis som alla andra lär sig att kontrollera sina krafter. De får lära sig olika besvärjelser, förbannelser, magiska drycker och hur naturen är uppbyggd. Den första besvärjelse de får lära sig är hur man helar, för den besvärjelsen tar längst tid att lära sig. Den tar flera år, vissa lär sig aldrig den besvärjelsen.

På Paroxiano finns det bara änglar med svarta vingar, mörka ögon och mörkt hår. Det kan vara svart hår eller brunt, bara det är mörkt. Det gäller också ögonen. Det är för att det ska passa med de svarta vingarna och för att det ska vara svårare att se de i mörkret. Änglar har också magiska krafter, nästan som en häxa och en trollkarl, men ändå inte. De säger besvärjelser, medans änglar bara behöver tänka och ha utvecklat och bemästrat  sina krafter för att kunna använda dem. En ängel kan ha mellan 0-10 olika krafter. Hur många krafter man får beror på generna. Man dödar en ängel genom att dra av de deras vingar, för att göra det måste vingarna vara utfällda. Änglar helar också sig själva, om alla ben sitter som de ska.

Jag ska berätta en historia, när en ängel som hette Adele var gravid blev hon väldigt svårt sjuk. Hennes man, Nate, letade efter ett botemedel eller helt enkelt ett mirakel. Adele och Nate var båda änglar innan de dog, de hade mörkt hår och mörka ögon.
Nate letade i flera månader, men han hittade ingenting. Adele blev bara sämre och sämre, men precis när Nate skulle ge upp hände det någonting.
En del av solen föll ner på Paroxiano, framför Nate's fötter. Nate trodde inte att det var någonting men när han vände sig om och skulle precis fälla ut sina stora svarta vingar när marken,  där delen av solen landade, började lysa i en stark guldig färg. Från ingenstans började det växa en blomma, en vacker liten blomma. Nate tog hela blomman med rötterna och skyndade sig med att veckla ut sina vingar och flyga hem till Adele. Nate gjorde en magiskt dryck av blomman och gav den till Adele. Efter en vecka började Adele bli bättre och man kunde se en nyans av blått i hennes ögon. Adele födde en friskt liten flicka, som hade ljust hår med blåa ögon. Men det var inte det ända, flickans vingar var vita. Nate och Adele förstod inte vad det var, men efter flera tusen olika teorier kom Nate på blomman. Blomman som växte upp ur marken och lös. Blomman som räddade Adele's och flickans liv, det var på grund av den magiska blomman hennes hår var glänsande blont, varför hennes ögon var blåa och varför hennes vingar var vita. Adele, Nate och den lilla flickan fick 7 underbara år tillsammans innan Adele och Nate dog, de blev mördade. Den lilla flickan fick se på när hennes föräldrar blev mördade, men dem hade maskar på sig så hon fick aldrig se deras ansikten. Hon minns inte så mycket från den dagen, men minnena av hennes föräldrar finns alltid i hennes tankar. Efter Adele och Nate's död började hennes krafter komma fram. Den första kraften som började visa sig var  kraften att kontrollera de fyra elementen, luft, vatten, jord och eld. Sen kom kraften telekinesis, förmågan att flytta saker genom tankarna och teleportera sig. Nu är den lilla flickan 19 år och har tränat sina krafter sen hon var 9 år. Hon studerade alla, för att kunna se vem som var vad, vem som var vampyr eller varulv. Ingen vet att hon är en ängel, alla som går i samma skola som henne och alla som någonsin sett henne tror att hon är människa, men det är hon inte.

Jag glömde säga en sak, den lilla flickan är jag...Blazie Frost.

Det var den, hoppas ni kan berätta vad ni tycker om den! Hoppas att ni gillar handlingen. :) Komenterna.

Herregud! Jag har helt glömt bort bloggen, förlåt! Men vad har ni tyckt om Justin's konsert? Jag fick ingen biljett, men jag är jätteglad att han kom till Sverige och att svenska Beliebers fick se och träffa honom! :)