likebieber.blogg.se

"Välkommen till Parox High School, miss Frost" sade rektorn, vid namnet Mrs Katherine Noixe. Mrs Noixe är en häxa, man märker det på hur hon alltid rör på fingrarna, redo att "förhäxa" någon när som helst.
"Tack så mycket, Mrs Noixe" svarade jag och log snällt. Mrs Noixe tror att jag är en människa, eller alla tror att jag är en människa. Men där har hon fel, men jag behöver inte gå på extra lektioner för att lära mig kontrollera mina krafter. Jag har övat med mina krafter varje dag efter skolan i flera år.
"Kommer du hitta här, eller vill du ha en rundtur? frågade Mrs Noixe.
"Jag vill gärna ha en rundtur, tack" svarade jag.
"Okej, då ska vi fixa en rundtur. Jag kan tyvärr inte visa dig runt, för jag har ett möte om någon minut. Men jag fixar någon som kan, vänta lite." sade Mrs Noixe och log mot mig, sedan vände hon sig mot sitt stora, svarta skrivbord, som skulle räcka för 12 personer. Hon tog upp en telefon som låg i mitten av bordet och slog ett nummer innan hon satte luren mot örat.
"Skicka upp Mr. Butler." sade Mrs Noixe i luren med en sträng röst, som gav mig rysningar längst ryggraden. Mrs Noixe lade ner luren och vände sig mot mig igen.
"Mr. Butler kommer visa dig skolan och hålla dig sällskap idag." sade Mrs Noixe.

Mr. Butler, eller Ryan Butler, visade sig vara en snäll kille med brunt hår och fina ögon.
Den nya skolan var faktiskt väldigt fin, den finaste skolan jag har sett iallafall.
Allting var så rent och eleverna var så.....jag vet inte ens hur jag ska beskriva dem. Den här skolan verkar väldigt strikt och jag vet inte riktigt om jag passar in här. Men min fostermamma, Nina, skickade hit mig för att det var den bästa skolan som fanns i det nya området och hon tycker att jag behöver bra utbildning. Mina föräldrar dog när jag var 7 år och jag bodde på barnhem i ungefär 4 år innan Nina och hennes man, John, adopterade mig.
Nina och John vet inte om att jag är en ängel, ingen förutom jag vet det.

"Blazie, maten är klar!" ropade John från köket. Jag lade ifrån mig boken jag höll på att läsa och gick ut ur mitt nya rum. Mitt rum ligger under trappan och jag hade precis fixat i ordning alla mina saker innan jag började läsa. Nina och John satt redan vid bordet när jag klev in i köket, doften av köttfärssås fyllde mina lungor och på bordet stod det en kastrull med pasta och en stekpanna med köttfärssås. Min favoriträtt.
"Hej gumman, hur var första dagen i skolan?" frågade John samtidigt som han började ta av pastan.
"Det gick bra. Nina, du menade verkligen allvar när du sa att du skulle välja den finaste skolan här!" sade jag och satte mig vid bordet mittemot Nina och John. Jag säger inte "mamma och pappa" till Nina och John, för jag har redan föräldrar. Mina föräldrar är borta nu men Nina och John kommer aldrig ersätta dem. Jag älskar dem, det gör jag. Men det känns inte rätt att kalla dem det. Det kan hända ibland och när det gör det har Nina och John ingenting emot det.